Webbokning

Reportage

En dag i lastbilen gav politiker nya erfarenheter

Fredagen den 20 januari fick Boriana Åberg (m) från Trafikutskottet möjlighet att göra ett ”riktigt” studiebesök på Abbekås Åkeri. (Du kan läsa om hennes tidigare studiebesök på sidan 21.) På Sveriges Åkeriföretag blev vi nyfikna på hennes intryck, och bad därför Boriana berätta om sin upplevelse.

Hej Boriana! Kan du beskriva din dag med Abbekås Åkeri?
Arbetsdagen började klockan 05.00 på lagret med en genomgång av dagens leveranser. Jag fick observera hur varje förare planerade färden och kontrollerade att alla dokument stämde. Sedan gav vi oss ute på Skånes vägar för leverans av olika gods till ett tiotal kunder i Malmö. När leveranserna var färdiga gjorde vi några hämtningar och återvände sedan till åkeriet.

Vad var det som gjorde att du ville åka med en dag i lastbilen?
I höstas fick jag erbjudande av Liane Ask (regionchef i Sveriges Åkeriföretag Syd, reds. anm.) att få åka till riksdagens högtidliga öppnande i Stockholm med lastbil, vilket ingick i en större aktion för att uppmärksamma näringens arbetsvillkor. Då kunde jag inte följa med, men jag bestämde mig för att vid tillfälle skulle jag definitivt prova att ”skugga” en lastbilschaufför under en arbetsdag.

Vad fick du för intryck av chaufförsyrket?
Det är ett komplext yrke, det handlar inte bara om att köra från punkt A till punkt B. Kraven som ställs på en lastbilschaufför är många; han/hon måste noggrant planera sin rutt så att onödiga körsträckor undviks, i kontakten med kunderna måste chauffören vara tillmötesgående och sist men inte mist måste han/hon se till att hantera färdskrivaren. Att missa att registrera en rast kan kosta tusentals kronor som chauffören får betala ur egen ficka. Sedan ska man naturligtvis följa alla trafikregler och kunna hantera risksituationen.

Vilka frågor anser du vara viktigast för åkerinäringen just nu?
Frågan om kilometerskatt är mest akut. Det är helt orimligt att belasta en redan hårt ansatt bransch med ytterligare pålagor. Även konkurrensen från oseriösa åkerier som bryter mot cabotagereglerna, har undermåliga fordon och underbetalda chaufförer är ett stort problem. Regeringen har misslyckats med att säkerställa att alla som kör på de svenska vägarna följer samma regler.

Ser du några hinder/utmaningar för branschen?
Se ovan.

Hur ser du på utvecklingen av infrastrukturen i Skåne/Blekinge? Vad bör man satsa på?
Behoven av infrastruktursatsningar i Skåne/Blekinge är mycket stort. Jag tycker att utbyggnaden av E6 från Helsingborg och söderut till 6-filig motorväg är den mest angelägna åtgärden. Där sker det olyckor dagligen. Även E22 och E65 behöver kapacitetshöjning. Korsningen vid Dragongatan i Ystad är en känd flaskhals som behöver åtgärdas.

Har du några övriga synpunkter eller åsikter?
Jag är mycket tacksam för möjligheten som Per-Anders Andersson gav mig, att låta mig tillbringa en dag på Abbekås Åkeri. Det är stor skillnad mellan kunskap som man har läst sig till och den som man har förvärvat genom praktisk erfarenhet. Det gick inte att ta miste på hur mån Per-Anders är om sina medarbetare. Jag vill också tacka Martin Löfqvist som tålmodigt och ärligt svarade på mina frågor under tiden som han tryggt och säkert förde den stora lastbilen på Malmös gator som på många ställen inte är anpassade för lastbilstrafik. Under färden blev det klart att de styrande i Malmö inte har tänkt på att lastbilen behövs för att vardagen ska fungera.


Utdrag från ett reportage infört i ÅkeriSydnytt juni 2010

Moder Svea och farvägar värnas

– Fel om inte lönsamhet kan nås med landets medborgare

Han värnar om Moder Svea och följer flera farvägar som två tidigare generationer gjort. En skillnad är att beläggningen är bättre, både på åkbanor och på flak. Det tråkiga är att många kollegor väljer att arbeta med förare som inte är svenska medborgare. Det måste ju vara fel, något som är snett, om man bedriver en rörelse i ett land och det inte går att få lönsamhet i det med landets medborgare?

Per-Anders Andersson anser att villkoren för åkeribranschens måste vara sådana att näringen klarar att betala för anställda som är svenska medborgare. Anställda som genom skatt bidrar till landets välmående och de kostnader som samhället tar. Konkurrens ska för branschens positiva utveckling ske på lika villkor. Förslaget om att införa kilometerskatt på åkeritjänster ser han inte vitsen med. Kostnaden levereras i slutändan till konsumenten genom ännu högre priser.

Aldrig gjort annat

Per-Anders driver sedan millennieskiftet Abbekås Åkeri Per-Anders Andersson AB. Hans mammas hjärtslag och ljud från motorer och bromsar på de fordon som pappa Åke och farfar Aldo körde var sannolikt de tidigaste signaler som den yttre världenkommunicerade innan han föddes.– Jag har aldrig gjort något annat. Bara hållit på med bilar, åkerirörelser och allt sånt. Han ger ett lugnt och stabilt intryck. Tidiga års häftighet har klingat av, dämpad av ålder och genom erfarenhet. Vissa företeelser ger dock gas till hans åsiktslåga – som cabotagefrågan – medan andra, som har med lagstiftning att göra, får tolereras även om de inte i grunden accepteras. –Ju fortare du försöker komma i fas när det gäller lagkrav, desto vettigare är du på det. Det finns ju inget alternativ. Så ser jag det.

Positivt finnas nära

Backspeglar i all ära, men Per-Anders ser hellre framåt. Synfältet är mindre begränsat. Vägarna ligger öppna. Utmaningar stimulerar, liksom egen personal och de personliga mötena med kunder, på lager och i kontorsrum. Som ett led i att komma närmare och bättre leda sina medarbetare flyttade kontoret från Abbekås –Sveriges åkeritätaste ort 1976 – till fast angöring i Norra hamnen Malmö 1 maj 2007. Fordonsflottan fanns sedan år tillbaka inhyst i staden och tog den egna hemmacentralen med eget kyllager och goda förutsättningar för tredjepartslogistik ibruk en månad före.

–Gemenskapen har blivit en helt annan nu när vi är på ett ställe. Det är klart positivt att finnas i närheten, betonar Per-Anders. Om man ska berömma eller göra något annat så är bästa tillfället att göra det när det är aktuellt.

Fylld med åkeri-historik

”Just in time” är ledord i tiden. Han hämtar en bågnande mapp med tidningsurklipp, lägger den på bordet i konferensrummet och flyttar klipp efter klipp. Samtidigt som historiken passerar förbi åskådliggörs genom Per-Anders handarbete åkeriets verksamhet: att hämta, mellanlagra, transportera och leverera.

–Min farfar Aldo Andersson började med åkeri – Öremölla Bilstation – sent 1920-tal. Han var pionjär inom mycket och var långt framme i tänkandet på många sätt, säger Per-Anders och tillägger att nytänkande och flexibla lösningar också karakteriserar hans far Åke. Farfar Aldo var som ung dräng tillsammans med brodern Sigfrid på en gård i hemtrakten. Gårdsägaren skaffade en lastbil, som Aldo sedan övertog. Bilstationen blev så småningom AB Aldo Anderssons Åkeri. Verksamheten utökades bland annat med grustag och murbruksfabrik.

Körde fjärran asfalt…

–Farfar var efter kriget pionjär tillsammans med Gustav Persson i Malmö att köra upp till Stockholm. De började köra på linje 1946 eller 1947. Asfalten tog slut efter Lagan. Sedan var det grusväg. Per-Anders far Åke började i firman i slutet av 1940-talet, som 14-15-årig. 1968 tog Åke över Aldos fjärrtrafikbil, som var ett av tre fordon, och startade Abbekås Åkeri AB, som han fortfarande äger. Farbröderna Lars-Olof och Bengt fortsatte i ursprungsåkeriet som senare gavs namnet Aldos Åkeri AB, och idag drivs av Per-Anders kusin, Göran.

Per-Anders köpte inkråmet och åtta bilar i Abbekås Åkeri i slutet av 1999. Fordonsflottan omfattar nu 24 tempererade ekipage, många tvåzonsbilar för transport av livsmedel. Företaget är fristående, precis som många andra livsmedelsfraktande åkerier i region Syd.

–Vi har lojala samarbetspartners. Vi kan ta större uppdrag och hjälpa någon annan att få kört samtidigt som vi själva får kört konstaterar Per-Anders Andersson, en åkeriägare glad över anställdas ambition och entusiasm och rätt så nöjd med sin arbetsfyllda tillvaro.